Ingen kan förneka den våldsvåg som sveper genom det svenska samhället. Det handlar inte längre om siffror och procent utan om något som med full kraft väller in över samhället. Nu känner vi nyheterna om barnrån, heminvasioner, kidnappningar och brott med tortyrinslag djupt in i själen. Föräldrar uppmanas ta ansvar och instruera sina barn om moderna säkerhetsknep och trygghetsrutiner. När brotten är så stora, så många, och sker så nära, kan då s.k. civilkurage, alltså lagstadgat tvång för den enskilde att ingripa i nödsituationer, bota trygghetens sönderfall? Berättelsen om de av sosseri, socialbidrag och surströmming kuvade svenskarna är föga övertygande. Problemet vi har att hantera just nu är snarare att Sverige allt mer rör sig i en riktning där civilkurage inte längre är relevant. Gemensamt för situationer där civilkurage lyser med sin frånvaro är att det under ytan finns en folkgruppslig dimension. Alla vet redan att det rör sig om någon form a...
Kommentarer
Skicka en kommentar