Blottenlogg3

Min avsikt är att skriva kort och koncist om den moderna invandringen till Sverige och Europa. Alltså inga historiska översikter eller definitioner av vad en nation eller ett folk är. Det överlåter jag åt andra och det har säkert redan gjorts några tusen gånger redan. Ska bara först nämna att min tidiga levnadsbana som,  liksom många andra nordbors, präglades av längtan efter sol och varma hav, alltså sydligare latituder, vidare av intresse för det icke-invanda vad gäller natur, människor, kultur och sedvänjor.  Kort sagt behärskade jag av ett slags barnslig exotism eller rent av eskapism. En dröm om ett enkelt men tillfredsställande liv i en behaglig miljö. Stark dragning åt långa och ibland krångliga namn, skildringar av miljöer långt borta med människor som talade andra språk och genomsnittligt var mörkare än dem i hemma i Småland.  Så kom puberteten och drömmen om pittoreska miljöer blev inte sämre av att det där förekom mörka kvinnliga skönheter med annorlunda, men ac

Vad som skett i Sverige och någr andra länder dr senaste årtiondena är att statsmakterna i praktiken tagit ställning för och starkt stött ett specifikt, teoretiskt perspektiv på frågan om jämställdhet. Detta kan jämföras  med att staten skulle ta ställning för en särskild teori inom matematik, nationalekonomi eller statsvetenskap, vilket förstås skulle vara vanskligt, inte minst för att teorier kommer och går. Följande punkter borde kunna ligga till grund för vad som allmänt kan accepeteras:  – Lika spelregler mellan könen, men inget krav på lika utfall. – Svensk jämställdhetspolitik ska handla om både kvinno- och mansfrågor. – Kunskapen om mansfrågor behöver spridas. Lösningarna på kvinnofrågorna behöver bli mer pragmatiska. - Diskussioner om könsfrågor ska bygga på forskning och fakta. - Medfödda könsskillnader ska varken överdrivas eller förnekas.

Angående empatipiller någon hade gjort ett montage av en medicinförteckning som bar texten EMPATI. Vem skulle du vilja skriva ut empatipiller till om du vore (är) läkare? Jag skulle nog faktiskt behöva det själv. Eller ska man skilja på allmän bufflighet, social inkompetens och brist på empati?  Men bli inte empati (~inlevelse) mer och mer en sån där grej som alla tillskriver sig själva och inte ser hos dem med motsatta åsikter. Något slags positiv motsvarighet till Bibelns bjälke i sitt eget öga alltså, eller en brödkavel att slå i huvet på andra. Det lustig är att detta sker i den mest egoistiska av tider.  Ungefär som humor. Det tycker vi alla att vi har utan att kunna se (eller uppskatta) den hos andra. Är inte frågan snarare vem, vilka vi hyser empati för?. Kan man känna empati för politiker, makthavare, miljardärer och grymma diktatorer. Kan man känna det för djur och hur långt ner i utvecklingskedjan? Växter, material? Och vad är det för fel på sympati? Tycker inte om dig, hå

Fortsättning på Blottenlogg2 eftersom jag inte vet hur jag ska logga in på denna tidigare blogg. Flisby, Benestad, Alvesta, Mellerud, Diö, Köpingebro, Lund, Umeå, Sundsvall, Kristianstad, Munkfors/Munkerud, Hässleholm, Stoby, Leffe/Bergamo, Landskrona...