Muslimska brödraskapet
Den politisk-religiösa islamiska organisationen Muslimska brödraskapet (MB) grundades 1928. Det utvecklades snabbt till en folklig väckelserörelse med såväl politiska som religiösa och filantropiska ambitioner. I Egypten har brödraskapet drivit bland annat skolor och sjukhus. Tidigt lyckades man infiltrera officerskåren och andra professionsbaserade föreningar. Genom motstånd mot den brittiska ockupationen och mot sionismen spred sig brödraskapet under kort tid till andra arabsnabbt och är idag en av världens äldsta, största och mest inflytelserika islamistiska, sunnimuslimska rörelser. En domstol i Kairo förklarade 2013 Muslimska brödraskapet för olagligt och det förbjöds.
Rörelsen har varit inblandad i kampen mot Israel och sionismen och Hamas utgjorde enligt första utgåvan av sina stadgar den palestinska grenen av brödraskapet. Muslimska brödraskapet har blivit anklagat för att ligga bakom flera våldsdåd och för att stödja terrorism vilket de dock alltid förnekat. Enligt egen utsago ska det de vid flera tillfällen ha uteslutit medlemmar som trätt över gränsen härvidlag.
Ryssland, Syrien, Egypten, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten betecknar officiellt Muslimska brödraskapet som en terroristorganisation och stiftelsen Expo betecknar organisationen som antisemitisk. Under 1940-talet visade många medlemmar öppet stöd för Nazityskland och organisationen fick även ekonomiskt stöd därifrån.
Brödraskapet är organiserat med ett fåtal aktivister vilka tillsammans utgör ett välorganiserat nätverk av individer, organisationer och företag. Brödraskapets aktivister säger inte öppet att de medlemmar av detta, bland annat på grund av förföljelse i Mellanöstern. Aktivisternas medlemskap hemlighålls även i Västvärlden. Dess mål är att inför media och myndigheter profilera sig som representanter för allt som har med muslimer och islam att göra samt att få troende att omfatta dess egen konservativa och politiserade tolkning av islam.
Muslimska brödraskapet har alltid, i de länder det varit verksamt. bedrivit ett omfattande socialt arbete, startat skolor, drivit sjukhus och annan verksamhet. Att hjälpa andra muslimer är, enligt Muslimska brödraskapet, en viktig del av islam och givande av allmosor ses som en skyldighet för en god muslim.
Islam är enligt Muslimska brödraskapet det perfekta samhällssystemet eftersom alla andra system har skapats av människan medan islam vilar på en uppenbarelse från gud. Islam bör därför vara utgångspunkten för den muslimska individen, familjen, samhället och lagstiftningen. Detta skall uppnås genom religiös reformering av individen, därefter successiv omvandling av muslimska samhällen vilka slutligen förenas i ett kalifat. Muslimska brödraskapet är mot sekulär lagstiftning och anser att lagarna i ett samhälle ska härledas ur sharia. Islam utgår från koranen och den så kallade heliga seden, sunna. Uppenbarelsen och det sätt Muhammed och de första muslimerna levde på ska avgöra vad som är det rätt inom islam och detta ska överallt och alltid.
Muslimska brödraskapet står i opposition till de icke-religionsbundna värderingar som råder i Västvärlden angående bland annat kvinnorättigheter, yttrandefrihet, hbtq-rättigheter och religionsfrihet för alla samt uppfattningen att brödraskapet genom att sprida dessa åsikter till muslimer försvårar social sammanhållning och integration.
Islamism är inte någon särskild typ av muslimsk tro. Det är en politisk ideologi baserad på och sprungen ur islam varifrån den hämtar sin legitimitet. De många islamistiska partier och rörelser som finns har många olikheter och bör studeras i den kontext de verkar i. Gemensamma är betoningen av en ideologisk-religiös bas som ledande för hur samhället och dess medborgare ska styras och där individen underordnas staten. Detta till skillnad mot demokratiska stater där individens integritet, skydd och fria val är vägledande och där statens demokratiska uppbyggnad står till individens förfogande. De olika formerna av islamism har också gemensamt fientlighet mot Väst och motstånd – för att inte säga hat – mot det moderna projektets avigsidor som de ser det.
Islamisternas alternativ till dessa båda ”hot” är kombinationen av militant politisk ideologi med en social konservatism där en grundsten är kontroll över den egna gruppen . Islamismen har alltså med dessa rörelser och grupper fött fram ett alternativ där militant politik knyts ihop med synnerligen konservativ samhällssyn och fientlighet mot globalisering och modernitet. De islamistiska teoretikerna utgår att det finns en ideal mänsklig identitet och existens som får sitt yppersta utlopp under koranens gudomliga vägledning. I sin moderna tappning har dessa tankegångar utvecklats till att hävda att islam står under attack från en västlig omvärld som, i konspiratoriskt samråd med judar och sionister, har till syfte att utplåna islam. Islamisterna menar därför att de genom ta till vapen mot dessa globala hot möjliggör nedkämpandet av denna konspiration och återskapandet det idealtillstånd som rådde under profetens tid.
Islamismens militanta del (ofta benämnd jihadism) blir därmed också ett verktyg att bedriva denna kamp för den muslimska gemenskapen – Ummah – som beskrivs stå under ständigt tryck från en fientlig omvärld. Och i den kampen blir alla medel tillåtna eftersom ”fienden” (det moderna) finns överallt och, enligt islamisternas världsbild, använder sig av alla medel för att bekämpa islam. Den långa rad av terrorattacker som riktas mot Väst kan därför ta sig många olika uttryck; från attacker riktade mot masskommunikation (Madrid och London 2004 och 2005 eller Bryssel 2016) till attackerna i Paris och Köpenhamn 2015 där angreppen riktade sig mot de främsta måltavlorna för islamistiskt hat, Västs yttrande- och åsiktsfrihet och judiska mål.
Antisemitismen har en lång historia i islam och det finns en mängd referenser till Koranen där judar betecknas som islams fiender som måste bekämpas och förnedras. Varje statsystem byggt på en viss tolkning av en religiös (eller politisk) ideologi är inkompatibelt med den liberala demokratiska struktur vi byggt upp i Väst och där separationen mellan religion och politik är en grundsten. Detta gäller förvisso inte bara islam; oavsett vilken religiös tradition som dominerar uppstår konflikten mellan sekulära och religiösa värderingar. Det tål att understrykas att skiljelinjen går mellan de länder som privatiserat religionen och där den enskilda religiösa uppfattningen inte blir vägledande för hur den valda offentliga strukturen byggs upp, och de länder som inte gjort en sådan uppdelning.
Islamisternas val av politiskt system är byggt på en tolkning av islam som ett allomfattande system där individen inte bara underordnas kollektivet, utan också ett system där religion och politik är helt sammanvävda. Av stor vikt är naturligtvis också det faktum att en religiös tradition även definieras av hur de troende väljer att tolka de religiösa texterna. Hur tron praktiseras är avgörande för hur den definieras. I kärnan av en islamisk stat ligger denna koppling av religion och politik. En sammankoppling som de flesta islamtolkningar fortfarande gör. Det finns naturligtvis teologiska argument som islamisterna använder sig av för att styrka att en islamisk stat skapas och att det kan ske med våld om så är nödvändigt. Det framhålls också att om icke-muslimer inte frivilligt går med på att antingen erkänna sig som muslimer eller underkastar sig, är följden att våld både kan och bör användas för att sprida islam. Fred i denna process kan det inte bli förrän islam härskar över hela världen.
I Sverige har forskningen om ”islams” heterogenitet alltid varit villkorad. Flertalet islamiska variationer har kunnat föras fram till diskussion men inte islamism, eller politisk islam som det också kallas. Så är det och så har det varit trots att det är aktivister knutna till muslimbrödernas nätverk som dominerat representationen av islam de senaste decennierna. Följden av att islamismen satts på undantag är att kunskapsnivån hos såväl politiker som det stora folkflertalet är låg om vad europeiska brödraskapet vill. Förnekandet i många år av att islamism har haft en framskjuten position har lett till att fördomar och stereotyper om ”muslimer” har fått stort spelrum i det kollektiva medvetandet. När det gäller den europeiska grenen av brödraskapet ställer sig forskare en mängd frågor angående dess målsättning i Europa och huruvida det är en rörelse, ett ideologiskt nätverk eller det handlar om spridda aktivister? Den icke-muslimska svenska allmänheten får ofta veta att den är fördomsfull, har felaktig kunskap om islam eller att den är ”islamofobisk”. Däremot är aktivisterna som för fram anklagelserna i regel otydliga med exakt vad de menar att ”islam” är och vad de vill att ”islam” ska bidra med i det svenska samhället, där det skulle behövas tydlighet för att möjliggöra rimliga bedömningar av om aktivisternas definition av religionen ska ses som en tillgång eller belastning för samhället.
Genom åren har det riktats olika former av kritik mot de europeiska bröderna. Rörelsen anklagas för att vara en svuren fiende till västerländska värderingar kring demokrati, yttrandefrihet, pluralism och tolerans. Kritiken handlar också om att rörelsen är homofobisk, antisemitisk, reaktionär och sekteristisk och att dess övergripande mål är att införa sharia i Europa. En vanlig synpunkt är att rörelsen systematiskt använder sig av ”doublespeak”: gentemot västerländska makthavare presenterar de sig själva som goda demokrater samtidigt som de visar upp en intolerant sida när de står inför en muslimsk publik. De anklagas också för bristande transparens, speciellt när det gäller finansiella transaktioner. Till detta kan läggas att rörelsen kritiserats för att syssla med ”infiltration” av europeiska institutioner i syfte att anpassa dem till islam.
MB fungerar som en mer eller mindre dold struktur för utomstående, ett globalt nätverk och ett andligt brödraskap mer än en organisation i svensk bemärkelse. Man kan alltså vara med i MB genom att ha svurit en ed, delta i en s.k. usra, läsa litteratur och genomföra de föreskrivna riterna utan att det finns ett formellt medlemskap i svensk bemärkelse. Men för att underlätta organiserandet av medlemmarna, och inte minst för att skapa en slags kontrollerad plattform, bildades som sagt Islamiska Förbundet i Sverige, en organisation som själva förnekar sin tillhörighet till men inte sin inspiration från MB.
Under årens lopp har MB genom en uppsjö av organisationer kunnat etablera en helt dominerande position inom det statsunderstödda så kallade civilsamhällets muslimska del. Det är många miljoner som slussats in från svenska skattebetalare in i världens största islamistiska organisations svenska gren. Det betyder att staten och dess medborgare finansiellt och organisatoriskt hjälpt till att etablera många organisationer med direkt eller indirekt koppling till MB. Många av dessa organisationer får statsbidrag genom t.ex. SST, MUCF och Allmänna Arvsfonden. Utöver statliga myndigheter delar också regionala och kommunala myndigheter ut stöd och bidrag i form av olika projektbidrag.
Fenomenet att MB befinner sig som spindeln i nätet bland muslimska organisationer, förekommer även i olika grad i andra europeiska länder men i Sverige har denna utveckling gått som allra längst. En konsekvens av detta är att många andra islamtolkningar än den så kallat moderat islamistiska som MB företräder, inte är lika etablerade i Sverige. Det finns visserligen en uppsjö etniska och religiösa föreningar som inte är kopplade till MB i Sverige, men ingen har haft det organisatoriska genomslag som de MB-orienterade (bland sunnimuslimer). Så när myndigheter, politiker och journalister vänder sig till någon muslimsk organisation är det ofta just MB som de samtalar med, oftast helt ovetandes.
/ Text för personligt bruk baserad på uppgifter från Nationalencyklopedin, svenska Wikipedia, rapport av dr. Magnus Norell på uppdrag av
https://www.varldenidag.se/nyheter/terrorforskaren-om-kalifatets-aterkomst/cbbolg!ranpgLIKwH9qk47xUQbCJA/
22 svenska islamforskare kritiserar den rapport av Magnus Norells från vilken uppgifter hämtats ovan:
http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.com/2017/03/debatt-undermalig-forskning-i-svensk.html
Kommentarer
Skicka en kommentar