Ett farligt parti


Jag kallade en gång MP för Sveriges farligaste parti och nu ser jag detta uttryckt titt som tätt av andra skribenter och debattörer. 
Jag minns dem på norrgående tåg på väg hem från Malmö 1981 efter bildandet; uppsluppna, föväntansfulla och strålande av rättfärdighet. 
Ungefär samma egenskaper fäller dem nu 20 år in på 20-talet. De skulle nog hållit sig frågor om miljö-, fred och jämställdhet. Alltså varit ett viljeinriktat parti snarare än ett praktiskt regerande. 
Det framstår som dumt, naivt och sömngångaraktigt i den moderna verkligheten.
Nu får gärna "skolstrejksrörelsen" med Greta Thunberg (och många andra ungdomar) försöka driva klimatfrågan mer resolut på ett internationellt plan.
Miljöpolitik handlar inte om att kategoriskt vara för skattehöjningar, enkannerligen dem på bensin, att ömma för alla gulliga djur och transportera alla påstått eller verkligt katastrofdrabbade människor till Mälardalen.

PS Fast jag är motvilligt lite svag för småländska Bah Kuhnke (från Horda inte långt från Alvesta) efter att först ha ogillat henne kraftigt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

S:t Barhélemy under svenskt välde

Världen har ögonen på Sverige!

Samhällskontraktet