Den globala uppvärmningen

Det är åtminstone till 90 % säkert att mänskliga aktiviteter orsakat den globala uppvärmning som de senaste 100 åren beräknas till ca 0,75 grader. Det har förekommit lika stora temperaturförändringar redan tidigare men inte under så korta perioder. Man är nu också säkrare på varför uppvärmningen skett och åsikter som avfärdar människans roll har fått minskat stöd. Effekter av uppvärmningen är redan markanta med ökat antal översvämningar, extrema värmeböljor, smältande glaciärer etc.

Uppvärmningen under seklet beräknas globalt till mellan 1,8 och 4,5 grader, som värst 6,4 grader. Osäkert är hur mycket utsläppen av växthusgaser ökar eller minskar och hur stor påverkan förstärkande effekter (t. ex. tinande permafrost) kommer att ha. De nämnda siffrorna är ett globalt genomsnitt: över haven blir uppvärmningen mindre medan en del landområden drabbas av större ökningar. Särskilt sommartid väntas temperaturökningen bli mycket hög, kanske 7-8 grader. 

Enligt FN-rapporten 2007 går världen mot en global klimatkatastrof såvida inte radikala åtgärder vidtas. Den genomsnittliga temperaturökningen behöver begränsas till max 2,0 grader fram till år 2100 och det understryks att det är den fattiga delen av jordens befolkning som drabbas allra hårdast drabbas .

De förväntade följderna kan vara höjning av havsnivån, svårigheter för jordbruket, förtunning av ozonlagret, perioder med extrem nederbörd, reducering av öknar, färre torkperioder och ökad sjukdomsspridning.

Det är inte bara människan som drabbas utan även processer som i sin tur styr hela ekosystems struktur och funktion. På grund av återkommande växlingar mellan tö- och frost ökar den marknära isbildningen så att vissa arters födotillgång försämras. Andra effekter är att trädgränser och andra vegetationszoner förskjuts, att havet försuras och att detta påverkar världens korallrev. 

Uppvärmning har lett till att glaciärer drar sig tillbaka och krymper världen över. Detta är dock, i sig, inte bevis för antropogen påverkan eftersom klimatsystemet fortfarande hämtar sig från den senaste istiden. Glaciärerna började dra sig tillbaka redan långt innan industrialismen och mänskliga utsläpp av CO² och takten i avsmältningen varierar. Det viktiga är den långsiktiga avsmältningstakten. 

Avsmältning leder till förhöjd havsnivå och sämre tillgång till färskvatten. Havsnivån kommer att stiga med runt 10 till 80 cm mellan 2000 och 2100 och nivån har redan stigit cirka 15 till 20 cm mellan 1900 och 2000.

Genom begränsningar minskas utsläppen eller ökas kapaciteten hos kolsänkor som absorberar växthusgaser. Detta genom kombinationer av aktiviteter som energibesparing, energieffektivitet, teknik med låga koldioxidutsläpp, koldioxidsnåla byggnader och fordon samt skogsplantering och förhindrande av avskogning.