Behandling av prostatacancer

Prostatacancer kan behandlas med kirurgi, strålning, hormoner och cytostatika. Ibland kombineras olika behandlingar. Alla behandlingar har biverkningar som kan påverka bland annat sexualiteten. Det kan gå att vänta med behandling om du inte har mycket besvär med sjukdomen och den utvecklas långsamt.

Vid s.k. aktiv monitorering går patienten på regelbundna kontroller, vanligen var sjätte månad, men man avvaktar med behandling. Detta kan vara ett alternativ om cancern endast finns i prostatan och växer långsamt.

Vid kontrollerna lämnas PSA-prov och läkaren känner på cancertumören. Patienten kan också behöva bli undersökt med magnetkamera eller lämna vävnadsprov. Behandling ges om kontrollerna visar att cancertumören börjar utvecklas. Men om sjukdomen inte har spridit sig går det att ta ta bort prostatacancern med hjälp av kirurgi eller strålbehandling. 

Vid kirurgi är det prostatan och sädesblåsorna som tas bort. Denna behandlingen kallas också för radikal prostatektomi och görs med patienten sövd med narkos. Ibland tas också några lymfkörtlar bort för att se om cancern har spridit sig.

Kirurgi kan orsaka att patienten får försämrad förmåga att få erektion. Han kan också läcka urin, vilket i så fall det brukar avta, och han kan få besvär med svullnader, t. ex. i ett eller i båda benen, i det fall lymfkörtlar tagits bort. Detta kallas lymfödem.

Strålbehandling ger samma chans som kirurgi när det gäller att bli av med sjukdomen. Yttre strålbehandling kan vara ett alternativ till kirurgi om patienten har andra sjukdomar. Behandlingen tar bara några minuter och är smärtfri. Det är vanligt att man får strålning en gång per dag, fem dagar i veckan under sex till åtta veckor.

Inre strålbehandling kallas också brachyterapi. Sådan kan ges om cancertumören är större och växer snabbt. Denna behandling skonar mer av den friska kroppsvävnaden eftersom strålningen ges direkt i prostatan. Det innebär också att du kan få betydligt högre stråldoser än vid yttre strålbehandling.

Vid engångsbehandling är det små radioaktiva korn som med nålar förs in genom huden bakom pungen och in i prostatakörteln. Kornen strålar under några månader men behöver aldrig tas bort. När kornen förs in får patienten ryggbedövning eller är sövd med narkos och han stannar kvar på sjukhuset över natten. Behandlingen kallas också seedsterapi. 

Vid upprepad strålning behandlas prostatakörteln några minuter med ett radioaktivt ämne som förs in genom huden bakom pungen med hjälp av nålar. Patienten kommer till sjukhuset kvällen före behandlingen, får ryggbedövning eller är sövd med narkos och stannar i ett dygn. Efter två veckor får han ytterligare en behandling. Ofta kombineras behandlingen  varje vardag med yttre strålbehandling i sammanlagt fyra till fem veckor. 

Strålbehandling kombineras vanligen med hormonbehandling som gör cancercellerna känsligare för strålningen. Hormonbehandlingen inleds några månader före strålbehandlingen och kan fortsätta i ett till två år. Före behandlingen kan patienten behöva bli bli undersökt med PET-kamera eller datortomografi.

Det är vanligt att man behöver föra in guldmarkörer i prostatan för att öka strålningens träffsäkerhet innan behandlingen kan börja. Guldmarkörerna är några millimeter stora korn. Detta går till ungefär som när vävnadsprov tas från prostatan. Sedan tas bilder med datortomografi eller magnetkamera så att strålningen kan riktas. Guldmarkörerna behöver enbart föras in vid ett tillfälle och behöver som redan nämnts inte tas bort igen när behandlingen är klar.

All form av strålbehandling kan ge försämrad förmåga att få erektion och patienten kan känna sig kissnödig oftare än normalt, läcka urin eller få problem med tarmen och med diarré. Besvären kan avta med tiden men de kan också tillta eller presentera sig först efter några år. Det finns hjälp att få. 

Vid återfall i prostatacancer är det vanligt med hormonbehandling.