Årets kvinna 2019

- När jag började hos BUP blev jag utredd och diagnostiserad med Asperger, OCD (tvångssyndrom, reds anm) och ”selektiv mutism”. Det sista betyder att jag bara pratar när jag tycker att det är nödvändigt, som nu. Jag fungerar lite annorlunda, är inte så bra på att socialisera och jag talar alltid sanning. Jag ser saker svartvitt och när jag brinner för något kan jag hålla på med det fokuserat, i evigheter. Dessutom blir jag trött av många intryck. 

– Det här har så klart varit en nackdel i vissa sammanhang, men mest en tillgång, speciellt nu. Jag skulle nog aldrig ha börjat skolstrejken eller ens blivit intresserad av klimatet på det här sättet om jag inte hade haft Asperger. Nu ser jag det här, stannar upp och reagerar.

I boken beskriver ni ditt fotografiska minne. Du kan alla världens huvudstäder, alla territoriers huvudstäder och alltihop baklänges också?

– Ja, jag har bra minne för detaljer och kan prata baklänges. Jag är nörd inom vissa områden. Det är kanske inte många som har intresset och tålamodet att lära sig sådana saker. 

– Jag gillar inte att vara bland så mycket folk, så ibland sitter jag i ett tyst studierum och arbetar ensam med en lärare. Och så får jag extrastöd i form av att lärarna kanske tittar till mig någon extra gång. Det är ganska lite anpassning jag behöver nu. Förut behövde jag mer. Jag kan fungera väldigt bra nu och anpassa mig och det är för att jag har fått en mening. 

– Tidigare gick jag knappt utanför dörren. Jag pratade inte med människor, satt hemma och läste och var ensam hela tiden. Jag tycker fortfarande om att vara hemma och läsa och att vara ensam ibland, men jag kan vistas med andra och fungera normalt.

I Sverige finns det omkring 10 000 så kallade ”hemmasittare” och du var en period en av dem. Vad har du att säga till dessa elever i dag?

– Jag vet hur tufft det är. Man är inte hemmasittare för att man vill vara det, utan för att man inte kan gå i skolan. Man fungerar inte, vardagen fungerar inte. Antingen har man ångest, är deprimerad eller har det jobbigt i skolan. Jag minns att folk omkring mig sade ”kan du inte bara gå till skolan?”. Det är lätt att säga så när man inte vet hur det är... Psykisk ohälsa har ökat explosionsartat de senaste åren, liksom antal ställda diagnoser, inte minst bland unga. Det måste vi gå till botten med. Vi kan inte avfärda med att det bara skulle bero på exempelvis mobiltelefonerna. 

– Vårt samhälle är så stressat. Det är som att vi lever i ett hamsterhjul som snurrar fortare och fortare och vi fortsätter springa i det, kanske för att att alla andra gör det eller för att vi vill vara framgångsrika och lyckade. Vi fokuserar på pengar, utseende, makt, status och social kompetens. Det måste vi sluta med, för det varken hållbart för oss eller för planeten.

/ Saxat från Karin Sörbrings fina och väl avvägda intervju med Greta Thunberg i Expressen /