Den fullständiga bilden av klimathotet

När man tittar igenom uppvärmningsskeptikernas argument framträder ett mönster: nämligen en tendens att fokusera på små bitar av pusslet och bortse från den fullständiga bilden. 

Ett bra exempel på detta är argumentet att mänskliga utsläpp av koldioxid  är obetydliga i förhållande till de naturliga utsläppen. 

Argumentet lyder så här: Varje år släpper vi ut 20 miljarder ton koldioxid i atmosfären. Naturliga utsläpp kommer från växter som andas ut koldioxid och den mängd som frigörs från havet. Dessa naturliga utsläpp uppgår till 776 miljarder ton per år. 

Utan en fullständig förståelse för koldioxidets kretslopp, framstår människans utsläpp som obetydligt i jämförelse med naturens bidrag. Den del av bilden som saknas är att naturen inte bara släpper ut koldioxid utan också absorberar sådan. Växter andas in koldioxid och enorma mängder löses upp i havet. 

Naturen absorberar faktiskt 788 miljarder ton varje år, vilket innebär att dess utsläpp och absorption grovt sett är i balans. Vad människan gör är att störa denna balans, för även om en del av våra koldioxidutsläpp absorberas av havet och växterna, stannar ungefär hälften kvar i luften. 

På grund av vår förbränning av fossila bränslen, ligger den atmosfäriska koldioxiden nu på sin högsta nivå under minst 2 miljoner år. Och den fortsätter att stiga! 

Argumentet att mänskligt koldioxid är försumbart är alltså missledande eftersom det bara ger oss halva bilden.

Koldioxid orsakar uppvärmning 

Koldioxid fångar infraröd strålning, vilket är allmänt känt som värmestrålning. Detta kan ses vid laboratorieexperiment och satelliter har registrerat att mindre värme har strömmat ut i rymden under de senaste årtiondena. Detta är konkreta bevis på att mer koldioxid orsakar uppvärmning.

Det förgångna berättar också en intressant historia: iskärnor visar att koldioxidnivåerna tidigare har stigit efter en inledande temperaturökning. Den här eftersläpningen av koldioxid betyder att temperaturen påverkar mängden koldioxid i luften. Med andra ord, uppvärmning ger ökade koldioxidnivåer och ökade koldioxidnivåer innebär ökad uppvärmning. Detta är en s.k. positiv återkoppling som förstärker en redan pågående klimatförändring.

Tidigare när klimatet värmdes upp på grund av förändringar i Jordens omloppsbana, bidrog detta till att havet släppte ut mer koldioxid i atmosfären. Den extra mängden koldioxid blandades med atmosfären och spred uppvärmningen över hela Jorden 

Data från iskärnorna överensstämmer helt med uppvärmningseffekten av koldioxid. Faktum är att den dramatiska uppvärmning som uppstår när planeten kommer ur en istid inte kan förklaras med annat än återkoppling från koldioxidnivåerna. Eftersläpningen av koldioxid motbevisar inte uppvärmningseffekten av koldioxid. Tvärtom ger den oss alltså bevis på en positiv klimatåterkoppling.

Global uppvärmning äger rum 

Ett annat vilseledande argument som skeptiker använder behöver inte mindre än tre nivåer av "handplockade" bevis. Detta argument säger att ”global uppvärmning avstannade 1998”. 

Det första handplockade beviset hänför sig till data som inte täcker hela globen, nämligen data från Hadley Centre i Storbritannien. Centrets data inkluderar inte Arktis, där planetens snabbaste uppvärmning sker. 

Data för hela planeten ger emellertid vid handen att varmaste, uppmätta kalenderår var 2005 och varmaste tolvmånadersperiod juni 2009 till maj 2010.

Det andra handplockade beviset är att hävda en långtidstrend baserat på en utvald tidsperiod. Havscykler, som "El Niño" utväxlar enorma mängder värme mellan hav och atmosfär och yttemperaturen hoppar därvid upp och ner från år till år. För att komma fram till en långtidstrend, använder forskarna sig av tekniker - som glidande medelvärde eller linjär regression - som tar all data i beaktande. Dessa visar att yttemperaturerna har fortsatt att stiga sedan 1998. 

Det tredje handplockade beviset är att enbart titta på yttemperaturer, som är en mätning av atmosfärisk temperatur. Över 80 % av den extra energi som genereras av en ökad växthuseffekt går till att värma upp haven. För att ta reda på om global uppvärmning fortsätter efter 1998, behöver vi titta på all värme som ackumuleras i klimatsystemet. När vi lägger ihop den värme som går till haven med uppvärmningen av land och luft, och issmältningen, ser vi då att planeten fortsätter att värmas upp.

Realiteten av global uppvärmning

Man hävdar att mycket av den uppmätta globala uppvärmningen beror på att väderstationer placeras nära luftkonditionering och parkeringsplatser. Vi vet att detta inte är sant. Vi kan nämligen inte jämföra temperaturer från välplacerade väderstationer med temperaturer från dåligt placerade. Såväl välplacerade stationer som dåligt placerade visar på samma grad av uppvärmning. 

Ett annat sätt att kontrollera termometermätningar är att jämföra dem med satellitdata. Satellitmätningar visar en liknande uppvärmningstrend, vilket bekräftar att termometrar ger oss en korrekt bild. 

Utöver övertygande temperaturdata har vi så en stor mängd observationer, från många olika system, vilka överensstämmer med en uppvärmning av världen. Inlandsisar smälter och släpper ifrån sig miljarder ton is varje år. Havsnivån stiger med alarmerande hastighet. Arter migrerar mot polerna och glaciärer drar sig tillbaka, vilket hotar vattentillgången för många miljoner människor.

För att få en ordentlig förståelse för klimatet, behöver vi titta på alla bevis. Vad vi ser är många av varandra oberoende observationer, som alla pekar mot samma slutsats: att global uppvärmning pågår.

Hockeyklubborna

Mängden koldioxid som släppts ut av människan de senaste 1 000 åren har en distinkt hockeyklubbsform.

Den dramatiska ökningen av koldioxidutsläpp matchas av en kraftig ökning av koldioxidnivåerna i atmosfären. Dessa har nu nått nivåer som inte setts på två miljoner år. 

Strålningspådrivning är en förändring i planetens energibalans när vårt klimat bygger upp eller förlorar värme. Det finns olika faktorer som orsakar sådana här förändringar, t.ex. variationer i solaktivitet, aerosoler, förändringar i Jordens omloppsbana och koldioxid. Under de senaste 1 000 åren, har de största pådrivarna på långtidsverkande klimatförändring varit solen, aerosoler och koldioxid. Den sammanslagna klimatdrivningen från dessa faktorer visar en bekant form.

Vårt klimat har alltså ackumulerat värme nyligen och vi ser en motsvarande uppvärmning. Det senaste årtiondet har ett antal studier rekonstruerat temperaturerna under de senaste 1 800 åren genom att använda ett otal data och olika dataanalystekniker.

Alla dessa hockeyklubbor berättar en likartad och konsekvent historia: vi människor har orsakat en djupgående och snabb rubbning av vårt klimatsystem.

Tidigare klimatförändringar

Ett vanligt klimatskeptiskt argument är att det alltid skett klimatetförändringar har på grund av naturliga orsaker pch därför kan inte nutidens globala uppvärmning bero på människan. Det är som att säga att skogsbränder har förr uppstått av naturliga orsaker och därför kan dagens inte bränder ha orsakats av människor. 

Vetenskapsmän är mycket väl medvetna om att klimatet även tidigare har förändrats. Faktum är att det förgångna ger oss viktiga ledtrådar till hur vår planet reagerar på olika drivkrafter som påverkar klimatet. Vi kan t.ex.se vad som händer när Jorden bygger upp värme, oavsett om det beror på mer solljus eller ökad mängd växthusgaser. 

En viktig upptäckt som har kommit från undersökning olika perioder under Jordens historia, är att positiv återkoppling förstorar alla initiala uppvärmningar. Det är därför klimatet har förändrats så dramatiskt förr. Positiv återkoppling tar upp alla temperaturförändringar och förstorar dem. 

Återkopplingar är förklaringen till varför vårt klimat är så känsligt för växthusgaser, av vilka koldioxid är den viktigaste drivkraften bakom klimat förändring. 

Så det är starkt ironiskt när tidigare klimatförändringar används för att motbevisa mänsklig påverkan på den globala uppvärmningen. Granskad vetenskap kommer fram till den motsatt slutsats. Historiska klimatförändringar bidrar med starka bevis för att positiv återkoppling förstorar uppvärmning orsakad av våra koldioxidutsläpp.

Vårt känsliga klimat

Klimatkänslighet är ett mättal som visar hur mycket den globala temperaturen ökar om mängden atmosfäriskt koldioxid dubbleras. Det är väl etablerat att direkt uppvärmning från en dubblering av koldioxid (om man bortser från klimatåterkoppling) är ca 1,2 grader. 

Den stora frågan är hur återkopplingar reagerar på denna initiala växthusuppvärmning. Förstärks den initiala uppvärmningen av positiva återkopplingar? Eller dämpas den av negativa återkopplingar? 

Man har kommit fram till klimatkänslighet genom att använda en mängd olika tekniker. Instrumentella mätningar, satellitavläsningar, havsvärme, vulkanutbrott, tidigare klimatförändringar och klimatmodeller har alla undersökts för att beräkna klimatets reaktion på en uppbyggnad av värme. 

Det finns ett antal oberoende studier, som sträcker sig över långa perioder, som studerar olika klimataspekter och som använder sig av varierande analysmetoder. Dessa varierande metoder målar upp en konsekvent bild – en klimatkänslighet på 2-4,5 °C, med ett mest sannolikt värde på 3 °C. 

Det här innebär att positiv återkoppling förstärker den initiala uppvärmningen från koldioxid. En del hävdar att klimatkänsligheten är mycket lägre än 3 °C med hänvisning till en studie av Lindzen och Choi. Det är en studie som använder sig av satellitmätningar av utgående strålning och antyder stark negativ återkoppling. 

Men studien tittar bara på tropiska data. Tropikerna är inte ett slutet system utan en stor mängd energi utväxlas mellan tropikerna och subtropikerna För att kunna beräkna global klimatkänslighet korrekt, krävs globala observationer. Flera studier som analyserar nästintill globala satellitdata kommer fram till positiv återkoppling. 

En fullgod förståelse för klimatkänslighet kräver hela bevismängden. Ett påstående om låg klimatkänslighet baserat på en enda studie, är att ignorera många bevis för positiv återkoppling och hög klimatkänslighet.

Konsekvenserna av global uppvärmning 

Att hävda att global uppvärmning kommer att gagna mänskligheten är att blunda för de många negativa konsekvenserna. 

Det vanligaste argumentet är att koldioxid är växtnäring vilket antyder att koldioxidutsläpp är något positivt. Vad som ignoreras är det faktum att växter behöver mer än bara koldioxid för att överleva. Effekten av koldioxidgödning är begränsad och övertrumfas snabbt av de negativa effekterna med värmestress och torka, som förväntas öka i framtiden. 

Över det senaste århundradet har svår torka ökat globalt, och den förväntas öka ytterligare I framtiden. Växter kan inte dra fördel av extra CO om de dör av törst. 

Det finns många konsekvenser av klimatförändring som inte har några positiva aspekter. Mellan 18 och 35 % av alla våra växt- och djurarter skulle kunna riskera att utrotas före 2050. Haven absorberar mycket av den koldioxid som finns i luften, vilket kan leda till försurning av dem. Det här förväntas få allvarliga destabiliseringseffekter på hela näringskedjan i havet, utöver de negativa effekterna av korallblekning från varmare vatten. 

Omkring 1 miljard människor är beroende av havet för att kunna tillgodose en stor del (>30 %) av sitt behov animaliskt protein. När glaciärer och snötäcken minskar, så minskar även vattentillgången för miljoner människor, som är starkt beroende av denna, inte minst för konstbevattnat jordbruk. 

Likaså kommer en höjning av vattennivån och en ökad stormaktivitet att påverka miljontals människorer under det här århundradet, när risfält översvämmas av saltvatten, havsvatten förorenar floder, grundvatten förorenas och människor drivs bort. 

Det här kommer att tvinga många miljoner människor att flytta inåt landet, vilket i sin tur ökar risken för konflikter. När någon säger att global uppvärmning är någonting bra, och hänvisar till enstaka positiva konsekvenser, kom ihåg att hela bevismängden visar att de negativa konsekvenserna överväger.

Skjuta budbäraren

2009 hackades e-postservrarna på University of East Anglia och e-post stals. Ett urval av e-postkorrespondensen mellan klimatforskare publicerades på internet och några citat ur sin kontext och tolkades som att de var bevis för att global uppvärmning bara var en konspiration. Detta har av en del kallats för ”climategate”. 

För att avgöra om något fel hade begåtts, granskades den stulna e-posten av sex oberoende utredningar från England och USA. Varje enskild utredning frikände klimatforskarna. Det mest citerade, och vanligtvis misstolkade, epostmeddelandet är det från Phil Jones kallat 'hide the decline'. 'Decline' hänvisar där till nedgången i tillväxt av årsringar sedan 60-talet. 

När ett träds tillväxt påverkas av temperatur, har man tidigare sett att mellanrummet mellan årsringarna överensstämmer väl med termometermätningar. Men vissa årsringar avviker från termometermätningar efter 1960. Detta har diskuterats öppet i referentgranskad litteratur så tidigt som 1995. 

När man tittar på Phil Jones e-post i sin rätta kontext, framgår det att det inte är konspiratorisk planering, utan en teknisk diskussion om datahanteringstekniker, som finns tillgängliga i den referentgranskade litteraturen. 

Det är viktigt att sätta den stulna e-posten i sitt rätta perspektiv. En handfull vetenskapsmän diskuterar några få delar av klimatdata. Även utan dessa data, finns det en överväldigande och konsekvent mängd bevis, som noggrant har sammanställts av oberoende vetenskapsgrupper från världens alla hörn. 

Några tvetydiga citat, som har tagits ur sina sammanhang, må distrahera de som önskar undvika den fysiska verkligheten av klimatförändring, men de förändrar inte vår vetenskapliga förståelse av mänsklighetens roll i den globala uppvärmningen. "Climategate" försöker peka finger åt forskarna men avleder uppmärksamheten från det som betyder något: vetenskapen.

Konsensus beträffande global uppvärmning

Emellanåt kan du stöta på underskriftskampanjer som hänvisar till forskare som är skeptiska till att global uppvärmning orsakas av människan. Men väldigt få av dessa forskare är involverade i klimatforskning. Det är medicinska forskare, zoologer, fysiker och ingenjörer, men väldigt få vilkas expertis är klimatvetenskap. 

Så vad anser de riktiga experterna? Flera studier har undersökt klimatforskare som aktivt publicerar klimatforskning. Varje studie fann samma svar över 97 % av klimatexperterna är övertygade om att människan förändrar den globala temperaturen. Det här bekräftas genom referentgranskad forskning. I en undersökning av all referentgranskad forskning i ämnet global klimatförändring publicerad under åren 1993-2003 fann man 928 artiklar och inte en enda av dessa förkastade konsensus kring att mänskliga aktiviteter orsakar global uppvärmning.

/ Redigerad text för eget bruk som baserar på uppgifter från https://skepticalscience.com/ /